Om min kaktuskaraktär och Scheherazade

  

Anna ställde några kluriga frågor till mig om karaktärer. Jag funderade över en fika och här kommer svaren.

Vilken karaktär önskar du att du hade skapat?

Jean-Baptiste Grenouille i Süskinds Parfymen. Det är en avskyvärd karaktär men ändå tycker jag synd om honom. Han föds oönskad till en värld och växer upp avskydd av alla. De som tar sig an honom gör det endast för egen vinning och utnyttjar hans förmåga. Jag fascineras av hur Süskind lyckas få mig att känna med en karaktär som är helt känslokall.

Har du varit kär i någon karaktär någon gång? Vem?

Haha, nej det har jag inte. Fascinerats av flera och några stannar kvar längre, men inte kär.

Vem tycker du är världens bästa deckarkaraktär?

Omöjlig fråga att svara på. Jag kan inte isolerat välja ut en karaktär som världens bästa. Jag gillar mångfald och jag läser utifrån humör. Ibland vill jag klassisk, skarpsinniga men problemtyngda Sherlock Holmes, ibland jordnära och eftertänksamma Konrad Sejer, ibland oglamorösa Paddy Mehaan och ibland kantiga och roliga Saga Norén. Jag älskar att det finns plats för alla och deras olikheter och hur man kan uppskatta dem alla.

Vilken karaktär har betytt mest för dig själv i livet?

Scheherazade. Som barn var helt fascinerad av dessa spännande historier och miljöer som berättades av henne, drottningen av ”cliffhangers”, i Tusen och en natt. Jag är övertygad om att det var genom henne som min stora fascination för berättelser och litteratur skapades, framförallt inom spänningsgenren. Kanske hade jag aldrig blivit författare om det inte hade varit för henne?

Har du någon förebild till din hjältinna Stina Seger?

Ja, absolut. Stinas förebild är en kaktus. Precis som den är hon hård och taggig på utsidan men mjuk och blödig på insidan. Det är så jag tänker mig henne.

Men om det är en mänsklig förebild du menar så finns det ingen. Stina är en ganska vanlig person med ett vanligt liv. Hon har ingen diagnos eller bokstavssjukdom. Hon lever ett vanligt liv med man, två tonårsdöttrar som hon curlar lite för mycket, har villa, ett bra jobb som hon är väldigt duktig på, dricker gärna en god öl och smygröker en cigarill då och då. Allt skulle kunna vara ganska bra för Stina, men så går det snett och hon halkar utanför vanlighetsramen.

Kan du avslöja något om Stina Seger som vi inte vet?

Som jag svarade i frågan innan så har Stina ingen mänsklig förebild. Däremot har hon fått låna en händelse från mitt liv genom att jag har låtit henne få gå igenom samma tragedi som jag och min familj gjorde när min mamma drabbades av ALS. Innan jag beslutade mig för det funderade jag länge men bestämde mig till slut för att göra det av flera skäl. Dels har det varit mitt sätt att bearbeta sorgen. Det har också varit ett sätt att visa att människor hanterar den på olika sätt (Stina gör det tyvärr inte så bra), men det har också varit mitt blygsamma bidrag till att skapa kunskap om en fruktansvärd sjukdom.

Nu har jag svarat på Annas frågor. Nästa vecka är det er tur att ställa dem. Skicka allt som rör karaktärer, miljöer och bokidéer så ska vi svara efter bästa förmåga. Skriv i kommentarsfältet eller inboxa oss på Facebook. 

Vi hörs!

/Kamilla

”Jag tycker jag känner igen mig. Är det mig du skriver om?”
 

En försynt fråga från vänner och bekanta som är ganska vanlig. Kanske är den också till viss del berättigad. För var hämtar en författare sin inspiration till sina karaktärer om inte från sin omgivning?

Det ska sägas att ingen karaktär i mina böcker är direkt baserad på en verklig person. De är skapade i mitt huvud och sedan nedpräntade i ett Worddokument där jag har fyllt på med deras bakgrundshistoria, deras ticks, vart de är på väg och allt annat nödvändigt. Till varje karaktär finns dessutom ett bildkollage på hur jag tänker mig deras utseende, hur deras hem ser ut och allt annat som kan tänkas återkomma. Mycket praktiskt, framförallt när man skriver en serie som jag gör. Jag slipper komma ihåg alla detaljer som hur det ser ut i Stinas badrum eller vad Lovisa har för soffbord. Dessutom hittar jag lätt in i karaktärerna när jag ser bilderna på dem.

Även om det allra mesta är påhittat låter jag mig inspireras från min omgivning när jag bygger mina karaktärer och det finns en ocean av händelser att plocka från. Vänner, kollegor, människor jag har träffat genom åren men även människor jag inte har träffat men kanske sett eller läst om. Udda personer, som till exempel vapenfantasten i Florida, kan jag nästan inte låta bli att inspireras av. (Ni som läst mina tidigare blogginlägg förstår vem jag menar. :)) Ibland får jag även förslag på sådant som andra tycker skulle passa bra i mina böcker. Jag samlar på mig och plockar fram en gest, ett uttryck, en dialekt eller vad det kan vara som jag tycker kan ge liv åt en karaktär.

Så, till dig som undrar, det kan alltså finnas ett uns av verklighet i mina karaktärer men det är inte dig jag skriver om, även om du tycker att du känner igen dig. Och jag håller stenhårt på integriteten. Hur bra en historia än är skulle  jag aldrig skriva den om det finns minsta lilla risk att  lämna ut någon. Förutsatt att hen inte själv vill det, förstås.

/Kamilla

Bild: Tagen på Venice Beach i Kalifornien. Ett väldigt tacksamt ställe att vara på om man letar udda karaktärer.

Med en tom patronhylsa i handväskan
 

När jag var i Florida i vintras testade jag att skjuta pistol på en skjutbana i researchsyfte. Där träffade jag en person som med lite för blanka ögon berättade den ena historien värre än det andra. Som när han sköt en svart panter med armborst alldeles innan den skulle kasta sig över honom från en gren ovanför hans huvud. Han talade också om för oss vilket som är bästa sättet att lönnmörda en person på öppen gata med en kaliber 22. Sedan satte han ett maskingevär i händerna på min man och undrade hur vi svenskar hade det efter invasionen!?

Jag sa inte så mycket. Stod mest med gapande mun och undrade om han var på riktigt. Det var han ju så klart. Han var en sådan där galet skruvad amerikansk vapenentusiast i kamouflagebyxor och snaggat hår. Jag fick massor av idéer med mig hem från den här upplevelsen och som du säkert förstår kan jag inte låta bli att ta med honom i det manus jag arbetar med nu.

Häromdagen skrev Anna om hur många författare får nya idéer och inspiration när de är på resa. Jag håller helt och hållet med henne för jag är en av dem. Att komma till nya miljöer, möta andra kulturer och träffa människor som jag inte skulle träffa annars ger mig nästan alltid nya uppslag. En del använder jag, andra inte och några lägger jag på hyllan i bakhuvudet och plockar fram när jag behöver dem.

Jag tror egentligen inte att resan behöver vara särskilt lång för att inspirera och ge nya tankar. Ibland kan det räcka med att bara gå hemifrån och sätta sig på ett fik eller en uteservering och kolla på folk för att idéer till nya manus och skruvade karaktärer ska komma. Det gäller naturligtvis inte bara författare. Alla mår bra av lite miljöombyte då och då.

Hursomhelst tycker jag det är spännande hur slumpen gör att man ibland stöter på människor som fascinerar så mycket att man vill skapa en karaktär av dem. En del på ett bra sätt, andra bara helt galet skruvat.

/Kamilla

Bild: När jag kom hem till Sverige från Floridaresan hittade jag den här tomma patronhylsan från pistolskyttet i handväskan. Skönt att jag slapp förklara den i säkerhetskontrollen. :)