Research - Hur långt skulle du gå?
  
 
Man ska ha husvagn - Tänk vad man får se!
Hur långt skulle du gå för att uppleva det du ska skriva om? Kan du tänka dig att sitta några nätter på anstalt för att kunna beskriva fängelselivet? Sova några nätter under en buske i centrala Stockholm för att försöka förstå hur en hemlös känner sig om natten? Jag sträckte mig så långt i helgen att jag provade att semestra i Tylösand i en husvagn med hela familjen.
 
Jag har aldrig sovit i en husvagn. Aldrig bott på en camping. Hur skulle jag kunna skriva en scen som utspelar sig på en camping om jag sldrig upplevt det? Det går men det blir avsevärt bättre och lättare i de flesta fall om man prövar själv. 
 
Senast idag fick jag frågan hur jag upplevde Svalbard. Jag har aldrig varit på Svalbard men i min andra deckare Isfiskaren har jag utifrån en annan persons reseberättelse skrivit några thrillerartade scener som utspelar sig i Longyearbyn och Barentsburg. Personen som frågade tyckte jag hade beskrivit resan så levande att hon var helt övertygad om att jag varit där. Till och med en person som arbetar ombord på det fartyg som beskrivs trodde att jag hade arbetat ombord. För mig var det ett experiment. Kunde jag skriva utifrån en annan persons berättelse? Ja det går men återigen så tror jag det blir mycket lättare om man har upplevt det man skriver om själv. Men som författare finns det en begränsning. Den kallas - tid. Och vill man till varje pris ha med en plats eller händelse som man själv inte har upplevt då måste man intervjua andra. Och det är vansinnigt kul.
 
Denna vecka tänkte vi ägna åt research. Många frågar när jag hinner göra research. I mitt fall skulle jag säga att jag läser på parallellt med skrivandet hela tiden. Varje dag. Om jag skriver om havstulpaner så läser jag på om dem. Men jag sätter mig oftast inte och läser fyra faktaböcker om havstulpaner ifall jag får lust att skriva om dem. Återigen tid. Men just nu skriver jag om Hållö, en fyrplats utanför Smögen. Den ön är så viktig i handlingen att jag valt att läsa på allt jag kommer åt. Så research är organiskt i mitt fall. Och jag älskar den delen av arbetet eftersom jag i stort sett alltid får mer kött och blod till min text som jag så väl behöver. 
 
Vi ska prata mer om research och här kommer några tips från mig på vägen:
 
- Skriv på medan du gör research. Det är lätt att hamna i researchträsket och då är risken att du tappar handlingen under tiden.
- Avsätt lagom tid till research - svårt att säga hur mycket det är men glöm inte bort att skriva samtidigt.
- Låt inte researchen bli ett hinder. Det ska vara roligt och skapa många nya möjligheter tycker jag.
- Research är allt och finns överallt. I minnen, samtal, på platser man besöker, i böcker, i film, i arkiv. Det viktigaste är kanske att man blir inspirerad och går du precis som jag igång på gamla gulnade foton så gå igenom allt du kommer över på till exempel Landsarkivet. 
- Lyssna inte på mig om det känns fel. Research är precis som skrivandet en mycket personlig del av processen.
 
Så frågan är om det var värt att pröva husvagnslivet. Javisst självklart. Att surfa på vågorna längs stranden i Tylesand och vakna i en gungande husvagn ( eftersom det stormade) var ju fantastiskt. Och barnen älskade det!
 
Nu är jag nyfiken! Hur långt skulle du gå för att kunna skriva en häftig historia? Kanske kommer jag att avslöja var min gräns går senarare i veckan ...
 
Anna ❤❤❤
 
Tjejen i solstolen bredvid

Att tjuvlyssna kan ju vara på gränsen till vad som faktiskt är etiskt okej och självklart får man göra det med sin moraliska kompass påslagen. Men faktum är att det är ett väldigt bra sätt att få idéer.

När jag var i Marbella sist låg jag en stund vid poolen. En rejält bakis brittisk tjej i 20-årsåldern kom och la sig i solstolen bredvid min och ringde sin kompis. Det var omöjligt att inte höra vad hon pratade om och det avhandlades allt från hur ett slagsmål började till spyor och bakfylleångest. Det här skulle hon aldrig ha berättat för mig om jag hade frågat henne, men genom att vara ”flugan på väggen” fick jag massa information som jag kan komma att få användning för.

Häromdagen lyssnade jag på Fredrik Backmans lysande sommarprat där han berättade att inledningen till En man som heter Ove kom till på ett liknande sätt. Han stod i kön i en affär och från den klagande mannen framför honom plockade han inledningen till sin bästsäljande bok. Tjuvlyssning kan alltså generera de där riktigt goda idéerna.  

Idéer har varit något av ett tema den här veckan på Författarlivet och vi har närmat oss ämnet från olika vinklar. Men hur vet man att en idé man har är bra då? Tyvärr har jag ingen aning. Det kan man väl egentligen heller aldrig veta förrän efteråt, vare sig man skriver en bok, startar ett företag eller uppfinner en skrivare för mänsklig vävnad. Det viktiga är att man själv tror på sin idé och brinner för den så mycket att man orkar ta den hela vägen in i mål. För i ärlighetens namn. Det där med att få idéer är det enkla i processen med att skriva en bok. Det är resten som är det svåra. :)

/Kamilla

 

Med en tom patronhylsa i handväskan
 

När jag var i Florida i vintras testade jag att skjuta pistol på en skjutbana i researchsyfte. Där träffade jag en person som med lite för blanka ögon berättade den ena historien värre än det andra. Som när han sköt en svart panter med armborst alldeles innan den skulle kasta sig över honom från en gren ovanför hans huvud. Han talade också om för oss vilket som är bästa sättet att lönnmörda en person på öppen gata med en kaliber 22. Sedan satte han ett maskingevär i händerna på min man och undrade hur vi svenskar hade det efter invasionen!?

Jag sa inte så mycket. Stod mest med gapande mun och undrade om han var på riktigt. Det var han ju så klart. Han var en sådan där galet skruvad amerikansk vapenentusiast i kamouflagebyxor och snaggat hår. Jag fick massor av idéer med mig hem från den här upplevelsen och som du säkert förstår kan jag inte låta bli att ta med honom i det manus jag arbetar med nu.

Häromdagen skrev Anna om hur många författare får nya idéer och inspiration när de är på resa. Jag håller helt och hållet med henne för jag är en av dem. Att komma till nya miljöer, möta andra kulturer och träffa människor som jag inte skulle träffa annars ger mig nästan alltid nya uppslag. En del använder jag, andra inte och några lägger jag på hyllan i bakhuvudet och plockar fram när jag behöver dem.

Jag tror egentligen inte att resan behöver vara särskilt lång för att inspirera och ge nya tankar. Ibland kan det räcka med att bara gå hemifrån och sätta sig på ett fik eller en uteservering och kolla på folk för att idéer till nya manus och skruvade karaktärer ska komma. Det gäller naturligtvis inte bara författare. Alla mår bra av lite miljöombyte då och då.

Hursomhelst tycker jag det är spännande hur slumpen gör att man ibland stöter på människor som fascinerar så mycket att man vill skapa en karaktär av dem. En del på ett bra sätt, andra bara helt galet skruvat.

/Kamilla

Bild: När jag kom hem till Sverige från Floridaresan hittade jag den här tomma patronhylsan från pistolskyttet i handväskan. Skönt att jag slapp förklara den i säkerhetskontrollen. :)