Söndagshäng
Hösten är här. Nu hör jag till dem som gillar mysiga höstdagar och är därför inte jätteledsen för det. I år kommer den dessutom gå med raketfart för det är mycket som kommer hända.
 
Ny bok ute i oktober och releaseparty är att vänta. Men närmast, och endast ett par veckor bort, ligger årets bokhöjdpunkt – bokmässan i Göteborg. I år ska det bli extra kul med monterprogram, förlagsmiddag och mingel med författarkollegor. Mer om detta kommer naturligtvis här på bloggen. Var säker på det.

Men först, den här veckan ägnar vi åt frågor och svar.

Första frågan har med miljöer att göra:

Nu blir jag nyfiken på vilka dina läbbigaste GBG-miljöer är! :)

Vilken bra fråga! Jag var tvungen att fundera på den ett slag och kom fram till att även om det finns läskiga platser i Göteborg där man inte gärna går ensam i mörkret tror jag att det kanske inte är dessa platser som är hemskast. Det är värre att vara i en miljö som man tror är trygg men visar sig inte vara det. Vad skulle t ex vara värre än att någon bryter sig in i ditt hem när du är hemma med dina barn? Eller att någon reser sig upp i baksätet på din bil när du kör ensam i mörkret? Eller att du går och lägger dig i sängen och den du tror är din man i sängen bredvid är en främling? Hu!

Andra frågan har med karaktärer, men även miljöer och själva skrivprocessen, att göra:

"Till varje karaktär finns dessutom ett bildkollage på hur jag tänker mig deras utseende, hur deras hem ser ut och allt annat som kan tänkas återkomma." Mycket intressant. Det här får du gärna utveckla om hur du gör bilderna på deras utseende och hem.

Det kan jag visst göra. En karaktärs utseende tänker jag mig på ett visst sätt. Jag googlar och hittar en person som motsvarar det. Oftast blir det en känd person eftersom jag då kan få ihop en mängd bilder på samma person i olika situationer. Nästan alla mina karaktärer har alltså samma utseende som en Hollywoodskådis. Vilka avslöjar jag inte. ;)

När det gäller deras hem gör jag på samma sätt. Jag googlar och sätter ihop ett kollage av bilder både interiört och exteriört. För mig underlättar detta oerhört. Jag både slipper komma ihåg detaljer och "hittar snabbt in" i mina karaktärer efter t ex perspektivbyten.

Tredje frågan har med min huvudkaraktär att göra:

Du beskriver Stina som en kaktus. Vad skulle du tycka om henne om du träffade henne i verkliga livet?

Jag skulle antagligen tycka att hon är svår att komma inpå livet. Det är också så jag har försökt skriva mina böcker. Stina ska inte vara lätt att komma nära för det är inte sådan hon är. Det tar tid att lära känna henne. Du måste förtjäna henne men när du väl har gjort det har du en vän som är dig lojal in i döden.

Att hon kanske skulle behöva prata lite mer är en annan sak. Hon tycker att det pratas alldeles för mycket i tid och otid. Saker och ting ska ältas och vridas ut och in på och det passar inte henne. Men ibland behöver man ta tag i sina problem, annars kan det gå illa. Riktigt illa. Som för Stina. 

Visst är det märkligt hur man skapar en relation med sina karaktärer. Och tur är väl det med tanke på all tid vi tillbringar med dem. :)

Nu önskar jag dig en riktigt skön söndag. Själv ska jag hänga med Stina Seger ett par timmar.

/Kamilla

Om att skriva - Frågor & Svar!
 
Den här veckan tänkte vi köra lite frågor och svar på de ämnen vi redan har skrivit om. Många gånger får vi spännande analyser och tips efter våra inlägg och kanske inte så ofta rena frågor. Därför har jag valt ut några vanligt förekommande frågor som jag får nästan varje dag. Är ni med : )
 
1. Varifrån får du dina bokidéer och din inspiration?
Jag började skriva för snart på dagen 5 år sedan. Innan jag började skriva så hade jag svårt att veta om mina idéer var värdefulla eller inte. Men genom att bejaka allt som seglar förbi mig och vara uppmärksam på sådant som får det att pirra till så har jag lärt mig att ta vara på allt som kommer i min väg. Jag sänder på författarkanalen 24/7 och samlar på mig idéer i huvudet. Inspiration får jag genom bra idéer. Idéerna kan komma när jag sover, ser på film, pratar med någon eller åker buss. Helt enkelt var som helst : )
 
2. Villen är den mest spännande staden att skriva om?
Det kanske för mig är den staden eller platsen som saknar en deckarförfattare. Haha! När jag började skriva om Smögen hade jag tur. Det fanns ingen deckarförfattare som skrev om platsen. Åtminstone inte nu levande.
 
3. Måste man känna en polis för att kunna skriva deckare?
Jag tror inte det är så dumt att ha en polis man kan fråga när man vill veta hur vissa saker går till i verkligheten. Men det kan också vara bra att känna tusen andra personer med olika yrken, så rådet blir att nätverka mycket och umgås med olika typer av människor.
 
4. Lever dina karaktärer ett egns liv eller kan du styra dem?
Haha! Mina karaktärer lever ett helt egna liv och jag har inte en chans att styra dem. 
 
5. Måste man hålla sig till fakta när man skriver?
Egentligen inte alls om det inte är en faktabok. Men folk kommer höra av sig om man skriver något som inte stämmer. Man får gå balansgång när det gäller den konstnärliga friheten.
 
Fortsätt gärna skriva frågor i bloggen eller på Facebook. Vi ska försöka svara så gott vi kan. Men vi kan bara svara utifrån hur vi arbetar och tänker så det kan vara så att vi skriver något som inte stämmer för dig. Rådet är därför att lyssna på andra men göra som man själv tycker känns bäst!
 
Anna ❤❤❤
 
Vilka karaktärer sätter starka spår?
 
 
Hur skapar man riktigt starka karaktärer? Karaktärer som kanske stannar kvar i människors sinnen hela livet. Om du frågar olika personer vilka karaktärer som påverkat dem mest i livet så blir svaren säkert väldigt olika, men några av dem är gemensamma och delas av många.
 
Som författare drömmer man ju om att skapa karaktärernas karaktär. En ny Pippi Långstrump eller varför inte en Lisbeth Salander 😊 Men det är inte så lätt. Jag har tidigare berättat om hur min huvudkaraktär Dennis Wilhelmson föddes men den hjälte som jag burit med mig allra längst när det gäller deckare är självklart Hercule Poirot. När David Suchet (skådespelaren på bilden) började gestalta honom blev jag dessutom helt övertygad om att han finns på riktigt.
 
Men hur gjorde då deckardrottningarnas deckardrottning Agatha Christie när hon skapade honom? 
 
Agatha Christie föddes i Torquay 1890. Hon var 30 år gammal när hennes första bok med Hercule Poirot gavs ut 1920 (men hon skrev den redan 1916). En dos stryknin. 1915 spelade Agatha Christie piano för belgiska flyktingar som tagit sig till England under första världsktiget. De hade blivit omhändertagna i Torquay och en tillställning hade ordnats för dem. Bland belgarna fanns en polisman, Jacques Hornais. Han tros vara förebilden till Hercule Poirot. Agatha Christie beskriver Hercule som en före detta belgisk polisman, fåfäng, kort, korpulent, excentrisk. Han var en stor tänkare och använde sina små grå hjärnceller för att lösa fallen. Trots att han hade gjort henne förmögen var Agatha Christie så trött på honom 1975 att hon dödade honom i den sista boken om honom i samma byggnad som hon skapat honom. The New York Times tryckte hans dödsruna på första sidan och ett år senare dog även deckarförfattarinnan själv.
 
Agatha Christie har sålt näst flest böcker i hela världen efter William Shakespeare. Det vill säga 4 miljarder böcker och de flesta tack vare...Hercule Poirot!
 
Kuriosa: Agatha Christie skrev om en karaktär som hette James Bond 20 år före Ian Flemming...
 
Jag tänkte avsluta detta inlägg med att ställa några kluriga frågor om karaktärer till min deckarkollega Kamilla Oresvärd. Och jag är så nyfiken på svaren haha
 
- Vilken karaktär önskar du att du hade skapat?
- Har du varit kär i någon karaktär någon gång? Vem?
- Vem tycker du är världens bästa deckarkaraktär?
- Vilken karaktär har betytt mest för dig själv i livet?
- Har du någon förebild till din hjältinna Stina Seger?
- Kan du avslöja något om Stina Seger som vi inte vet?
 
 
 
Glöm inte att skriva massa frågor till oss idag och de närmsta dagarna för kommsnde vecka tänkte vi svara på era frågor om bokidéer, miljöval och karaktärer i böcker. Så varsågoda!!!
 
Anna ❤❤❤