Men först, den här veckan ägnar vi åt frågor och svar.

Första frågan har med miljöer att göra:

Nu blir jag nyfiken på vilka dina läbbigaste GBG-miljöer är! :)

Vilken bra fråga! Jag var tvungen att fundera på den ett slag och kom fram till att även om det finns läskiga platser i Göteborg där man inte gärna går ensam i mörkret tror jag att det kanske inte är dessa platser som är hemskast. Det är värre att vara i en miljö som man tror är trygg men visar sig inte vara det. Vad skulle t ex vara värre än att någon bryter sig in i ditt hem när du är hemma med dina barn? Eller att någon reser sig upp i baksätet på din bil när du kör ensam i mörkret? Eller att du går och lägger dig i sängen och den du tror är din man i sängen bredvid är en främling? Hu!

Andra frågan har med karaktärer, men även miljöer och själva skrivprocessen, att göra:

"Till varje karaktär finns dessutom ett bildkollage på hur jag tänker mig deras utseende, hur deras hem ser ut och allt annat som kan tänkas återkomma." Mycket intressant. Det här får du gärna utveckla om hur du gör bilderna på deras utseende och hem.

Det kan jag visst göra. En karaktärs utseende tänker jag mig på ett visst sätt. Jag googlar och hittar en person som motsvarar det. Oftast blir det en känd person eftersom jag då kan få ihop en mängd bilder på samma person i olika situationer. Nästan alla mina karaktärer har alltså samma utseende som en Hollywoodskådis. Vilka avslöjar jag inte. ;)

När det gäller deras hem gör jag på samma sätt. Jag googlar och sätter ihop ett kollage av bilder både interiört och exteriört. För mig underlättar detta oerhört. Jag både slipper komma ihåg detaljer och "hittar snabbt in" i mina karaktärer efter t ex perspektivbyten.

Tredje frågan har med min huvudkaraktär att göra:

Du beskriver Stina som en kaktus. Vad skulle du tycka om henne om du träffade henne i verkliga livet?

Jag skulle antagligen tycka att hon är svår att komma inpå livet. Det är också så jag har försökt skriva mina böcker. Stina ska inte vara lätt att komma nära för det är inte sådan hon är. Det tar tid att lära känna henne. Du måste förtjäna henne men när du väl har gjort det har du en vän som är dig lojal in i döden.

Att hon kanske skulle behöva prata lite mer är en annan sak. Hon tycker att det pratas alldeles för mycket i tid och otid. Saker och ting ska ältas och vridas ut och in på och det passar inte henne. Men ibland behöver man ta tag i sina problem, annars kan det gå illa. Riktigt illa. Som för Stina. 

Visst är det märkligt hur man skapar en relation med sina karaktärer. Och tur är väl det med tanke på all tid vi tillbringar med dem. :)

Nu önskar jag dig en riktigt skön söndag. Själv ska jag hänga med Stina Seger ett par timmar.

/Kamilla