Bok nummer tre är påbörjad och jag har kommit en bra bit på väg. De stora penseldragen är målade och jag vet vad den ska handla om. Nu kommer jag till detaljerna, vilket betyder att jag behöver fördjupa mig inom vissa områden.

Researcharbetet är oftast en rolig del av skrivandet. Inte så konstigt, eftersom det jag skriver om är något som jag är väldigt intresserad av. Under arbetets gång lär jag mig massor, men framförallt får jag träffa och tala med människor som brinner för sina specialistområden och mer än gärna berättar om dem. Det ger massor av energi och gör mitt arbete ännu roligare.

Ibland händer det att man drar sig för att fråga, men jag tror inte att man ska vara rädd för det. Den gångna veckan har jag i researchsyfte talat med en vapenexpert och en regionansvarig på Missing People. Deras ämnesområden skiljer sig totalt från varandra och deras enda likhet (förutom att båda heter Magnus :)) var att de med stor inlevelse och passion berättade om sina specialistområden. De flesta vill hjälpa till och framförallt pratar man  gärna om det man är bra på. Gå till dig själv. Hur skulle du göra om någon frågade dig?

Måste man återge allt exakt som det är i verkligheten då? Alla kanske inte håller med mig nu, men jag tycker inte det. Som författare tar jag mig rätten att ibland lägga till, skruva på och ta bort för att berättelsen ska bli mer spännande och flyta bättre. Skälet till att jag ändrar kan också vara att jag inte vill peka ut någon eller något. Självklart är jag noga med att det ska vara så korrekt som möjligt men jag tror att en deckare skulle bli ganska tradig om vi fick ta del av en polisutredning exakt som den går till i verkligheten.

Det är spännande och roligt med research men det finns faktiskt en uppsida till. Ibland kan den även vara en puff. Jag har skrivdagar som kan vara lite tröga (jodå, jag har också dem). Om jag tar en paus i skrivandet och ägnar mig åt research eller faktakoll får jag inte bara den där lilla pausen som jag behöver utan ofta också inspiration till mitt fortsatta skrivande genom nya infallsvinklar och uppslag som jag ramlar på.   

Jag kan  dock inte påstå att skrivandet går trögt just. Det är mest tiden som inte riktigt vill räcka till. Varför, ska jag berätta om i ett annat inlägg.

/Kamilla

PS: Under mitt samtal med Missing People-representanten förstår jag vilket enastående jobb denna organisation och människorna bakom den gör. Följ dem gärna på Facebook. Där lägger de ut alla efterlysningar och meddelar om de behöver hjälp vid eftersökningar då alla är välkomna att hjälpa till.